Ibland uppstår en situation som jag inte känner mig bekväm i. Om det är en tvist med Linnea, till exempel, så kanske jag säger till henne, och markerar på så sätt att hon gjort fel. Andra bra sätt har vi fått demonstrerade för oss nu i veckan när Turkiet visar hur man gör på högre nivå.
Turkiet tycker inte att Sverige har handlat rätt. Vad gör de åt det? Skriver de ett officiellt brev? Går de till pressen? Nej, de tar till det tunga artilleriet.
Av de tusentals turkar som befinner sig i Sverige, tvingar de en av dem att åka hem. "Nej, nu får du inte vara där längre", hade de kanske sagt om de pratat svenska. De markerar väldigt starkt att "nej, nu har det gått för långt, vi tar hem en av våra turkar" (eller "landsmän" som jag gissar de hade sagt)
Alla i Sverige märker att något är fel och börjar må dåligt tills de med förtvivlan i hjärtat utropar: "Vad? Har turken åkt hem?!" och där börjar man fundera på varför. "Har vi gjort nåt fel?" undrar säkert många, och i de banorna går tankarna. Till slut kommer någon på vad det är och en smidigare process har sällan skådats.
Sätter man lite perspektiv på sammanhanget märker man ju att man kanske istället skulle berättat för Sverige vad som var fel från början. Då hade kanske turken fått stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar