Medvetenheten

En svag suck smög sig ut mellan hennes läppar. Svårmodig. Så skulle nog en del kalla henne. Jag vill inte säga att hon alltid var sådan, men det är klart att det var en egenskap hon hade. Det ska jag inte ljuga om.

Vid ett tillfälle sa hon: ”tavlor är som livet – inget att hänga i julgranen” det hade hon fått från en serieruta på Twitter. Vi andra skrattade åt den, men hon tog den på allvar.

”Tänk efter. Vad har jag uträttat i livet?”, brukade hon säga när den där serien kom på tal.

Det var så svårt att svara på den frågan. Hon var mycket förtegen. Jag hade fått olika indikationer på att hon levt ett ganska vilt liv i sin ungdom. Inte vilt på det sättet att hon druckit eller varit kriminell, men att hon liksom tog fler chanser då. Att hon levde livet.

”Alla var så nära, men jag var så långt borta”, tillade hon, innan hon gick till sängs. 

Medvetenheten

"När hoppet lämnar människan är också livet slut", sade hon en kväll när hon stängt av ljudet från Doobidoo och Lasse Kronérs stämma inte längre ljöd genom rummet. Inte för att det var någon särskild akustik där hemma. Vi hade ganska mycket tyg i vardagsrummet där även TV:n stod. Flera dukar på borden och till och med en gubbaväv hängde på väggen. Jag kommer inte ihåg mönstret. Kanske var det något juligt. Den hängde säkert uppe året om.

Hon hade under en tid varit lite nedstämd. Det var inte det att hon inte skrattade. Det gjorde hon. Ja, hon skrattade. Definitivt. Men det var något inuti henne. Kanske ett minne som liksom levde upp igen. En plats som hon besökt men som nu var borta. En människa hon träffat, men som nu bodde långt, långt iväg.

"Jag tror att sköldpaddor hoppas mycket", tillade hon. "I alla fall sådana som lever i havet".

Jag vill inte säga att hon var dum. Kanske var hon för smart? Kanske tänkte mycket och kunde inte riktigt sortera tankarna? Kanske ville hon inte? Kanske fanns det ett minne som inte tillät henne att sortera? 

Tyskan och Entreprenören avsnitt 4

Nu är det ute! Vi ber om ursäkt för detta avsnitt. Vi var inte riktigt på topp.
Kolla in på:
http://tyskanochentreprenoren.podomatic.com/

Crazy Cat Lady

Jag anser att Linnea, min syster är i farozonen. För att vi alla (som har kontakt med Linnea) ska kunna hålla koll och följa utvecklingen, kommer är en checklista på de fem olika steg som Linnea kommer att gå igenom på sin resa till fulländad Crazy Cat Lady.

1. Vara ensamstående kvinna och äga en katt.
2. Förutom föregående steg även låta katten gå på bordet när inga gäster är på besök.
3. Förutom föregående steg även låta katten gå på bordet även om gäster är på besök.
4. Förutom föregående steg även inneha fler än en katt.
5. Förutom föregående steg även lägga ut tidningar i hela lägenheten så att katterna kan utföra sina behov överallt.

Om endast steg 1 är uppfyllt, men kvinnan ifråga refererar till sin katt som "min älskling" eller "mannen" är övriga steg överflödiga, och kvinnan bör således även då kategoriseras som Crazy Cat Lady.




ps. Linnea befinner sig på steg 2. Vi följer med spänning fortsättningen. ds. 

Tyskan och Entreprenören

Jag och min gode vän och barndomskamrat Marie har under de senaste veckorna (som i en timme i veckan) ägnat oss ått att spela in en podd.

-Vad är podd? frågar du.
-Radio på internet, svarar jag för att förenkla hela förklaringen.

Det är inte så mycket att hurra för. Egentligen är det bara ett inspelat skype-samtal mellan mig och Marie. Men det gäller att dra igång något sånt här för att man ska kunna hålla kontakten. Det gäller i alla fall för sådana som mig och Marie. På en skala 1-10 att hålla kontakten hamnar vi båda på 5.

Här finns länkarna:
Tyskan och Entreprenören 1 - Tysklands minst fördomsfulla tjej
Tyskan och Entreprenören 2 - Chang Frick-podden
Tyskan och Entreprenören 3 - Sträv hårkvalité

Chang Frick

Singer(s)/songwriter(s)

Ni känner till dem. Ni har kanske till och med hört några av dem. En del sjunger ensamma, andra i grupp. Jag uppskattar dem. För det mesta.

Ibland sitter de med ett gäng vänner och har trevligt.

"Kan ni inte spela en låt", undrar Roger P
"Njae", svarar Maria
"Kom igen, ni är ju superduktiga", tillägger E-type.
"Okej då", säger till slut Raymond.

Sen tar någon fram en gitarr som Lasse W har lämnat kvar bakom en soffa, och Maria drar ett ackord. Raymond skrattar till och Maria frågar: "Eller?". Raymond replikerar: "Okej då". Hon tar ett till. Raymond nickar och så de drar igång.

Är det inte alltid såhär? Ett intimt utväxlande av tonarter och moll-ackord. Som förhoppningsvis går över huvudet på oss som lyssnar. Fast. Det är väl ganska charmigt också.

Du kan se mig som en konstnär

Det sade jag till min hustru för ett tag sedan. Du kan se mig som en konstnär.

Det var när jag skulle gå ut och jobba. Eller skapa, som var uttrycket jag valde att använda mig av just då. 

Varning för rasism.

"VARNING FÖR HUNDEN!", "BEWARE OF THE DOG!"
står det på skyltarna som säljs i butiken på min arbetsplats. Inget konstigt, tänker du. Helt rätt, svarar jag. Sen, på samma skylt, står det: Предупреждение для собак.

Inget konstigt, tänker du. Lite, svarar jag. Ska man skriva så att så många personer i världen som möjligt förstår hamnar både kinesiska och hindi över engelska och ryska. Inget konstigt, tänker du. Lite, svarar jag. Även om man ska skriva på de språk som är vanligast i Sverige hamnar både finska och serbokratiska och arabiska och kurdiska och spanska och tyska och persiska och norska över engelska och ryska.

Lite fördomsfullt, tänkte jag och kommenterade skylten.

"Är det ryska?", frågade jag.

"Ja, det kan inte stå på polska, för då förstår inte balterna", fick jag till svar.

Nämnde jag att jag bor i Örkelljunga? 

Missförstånd

Idag gjorde jag en pinsam sak. Jag har haft viss kontakt med min fästmös mor, på grund av en annalkande Paris-resa.
När allt var klart fick jag ett mail med rubriken: Paris here i come! Därefter diverse detaljer om resan.

Mailet var undertecknat "mamma" och var skickat till mig, Elin och info[at]ekoscandia.se

"Haha! Du skickade en kopia till Ekoscandia!", tänkte jag, och skrev tillbaka:

Haha! Du skickade en kopia  till ekoscandia:)

För visst är det lite kul att hon råkade skicka ett privat mail signerat "mamma" till nåt ekologiskt bankföretag.
sen fick jag svaret:

Ja du, skratta inte!! Ekoscandica är min man det! Och han ska med! Och sen inte säga  “att det har du aldrig sagt!”

Jag blev såklart snopen. Framför allt misstolkade jag även detta svaret. Enligt mitt tankemönster efter tio och en halv timmars arbete var det helt naturligt att svara:

Haha! Det har du aldrig sagt!

För jag trodde att hon menade att jag inte skulle säga "det har du aldrig sagt". (om att hennes mans företag hette ekoscandia)


Hela dagen har kännetecknats av missförstånd från min sida. Men det gör inget. För jag ska till Paris den 11 maj!

  

Inlägg skrivet av min före detta flickvän.

Gästbloggarens namn: Elin Maria Nilsson
Gästbloggarens ålder: 21 år
Familj: Mamma Maria, pappa Nils-Otto, lillebror Axel, lillasyster Stina och fästman Christian
Sysselsättning: Au pair i Paris
Intressen: pyssla, läsa, Bibeln, träffa kompisar, Christian, organisera, tvätta
Jag tycker om: Jesus, Trolles Trafikskola, the British accent, franska, barn, vänner och familj
Jag tycker mindre om: att köra bil, att dammsuga, att damma, stress, att kolla på nyheterna
Favoritfilm: Kejsarens nya stil, Stardust, Trassel och Disney i allmänhet 
Favoriträtt: falukorv i mjölk
Favoritämne i skolan: kemi, matte, franska, biologi, engelska, svenska; allt utom fysik A och B.
Förebilder: Jesus, min mamma

Jag tillhör de personer som av naturliga skäl surfar in på denna blogg i princip varje dag. Jag gör det i förhoppning om att det skulle kunna ha kommit ett nytt roligt blogginlägg. (Andra personer tillhörande den här gruppen är till exempel min mamma. Hon gör det dock även av lite mer underrättelsetjänstliga skäl…) Varje gång Christian inte har uppdaterat känner jag ett litet styng av dåligt samvete. Jag har nämligen lovat att presentera mig själv här. Men att skriva blogginlägg till andra är lite som att svara på brev eller långa mail. Det blir inte av. I alla fall inte inom rimlig tid. Christian säger att det är lugnt. Han påstår att det är okej att jag inte har skrivit det här inlägget. Jag håller inte med honom. Men så är jag heller inte lika snäll mot mig själv som han är.

Vem är jag då egentligen? Alla vet vi att man är sina släktingars släkting. Om någon haft några tvivel om mina anor så kan jag lugna ner er. Jag är nämligen dotter till Maria och Nils-Otto Nilsson, dotterdotter till Maja och Lars Henningsson, systerbarnbarn till Olle L Nilsson (bland andra), sonsondotterdotter till Henning Pålsson (the famous predikant), sondotter till Ingrid och Per-Olof Nilsson, brorsdotter (genom hans fru) till Anders Jönsson, pojkvänssyster till Malin Ekström, excombo till Maria Gunnarsson/Unosson samt fästmö till Christian Jönsson. 

Nog kan jag svänga mig med famösa namn alltid. Jag höll dock på att glömma det viktigaste, det enda som egentligen spelar någon roll när det kommer till kritan: syster till Jesus, barn till Gud. För hur roligt det än är med släktförhållanden så är det ändå i Gud vi har vår identitet. Och hur många kända predikanter jag än har i släkten så är det ändå bara Jesu blod som kan rädda mig. (Det visste många av er redan, men jag själv behövde bli påmind om det.)

För er som vill placera mig rent geografiskt ligger mitt föräldrahem för närvarande i vackra Snärshult (sök på ”Snåkered” om ni vill hitta det på Google maps…). Tyvärr har jag har blivit så stor att det gula huset på backen numera bara är en mellanlandningsplats när jag för tillfället inte har någon annanstans att bo. I två år har jag residerat på Solhemsstigen 4 i Göteborg, ett år för att gå bibelskola och ett år för att plugga franska och bibelhebreiska. Sedan 5 månader tillbaka lever jag livet i Paris, passar barn, pluggar franska och längtar hem till Sverige. I juli kommer jag för kanske sista gången i mitt liv dumpa allt mitt pick och pack hos mamma och pappa för en tid, innan jag inom en förhoppningsvis inte alltför lång framtid blir hemmahörande i Sonnarp (om Herren vill och vi får leva).
Christian kommer alltså att få en fin framtid.
Min kommer att bli bättre.