Jag har upptäckt en ny form av "tagen". (alternativt datten, pjätt) Jag har bara iakttagit de deltagande, aldrig varit med själv. Vad jag förstår är det bara barn från att de lärt sig gå till ca 5 år och deras föräldrar som får vara med och leka den nya varianten.

De platser jag upptäckt att den är vanligast på är i tex kyrkor och andra platser som det traditionellt är ofint att springa i.

Den går till såhär: barnen får springa så fort de kan. Föräldrarna får bara gå fort. (jag antar att den är den gamla principen att minst en fot ska vara i marken hela tiden, som praktiseras. Barnen får skrika och stampa med fötterna så högt de vill. Föräldrarna måste gå så tyst som möjligt och endast viska om de överhuvudtaget yttrar sig något.

Hela leken går (troligen) ut på att barnen ska spinga ifrån sin förälder, gärna tillsammans med någon jämnårig, skrikades, stampandes, och så fort som möjligt. Om man vill imponera på kompisarna kan man sikta på s.k. högrisk-områden, dvs altaret i en kyrka, eller talarstolen i en plenisal. Ju närmre man kommer innan ens förälder tar en, desto fler poäng.

Det är här någonstans föräldrarnas regler kommer in. Gå fort, men tyst. Långa steg där man utnyttjar hela fotsulan är att föredra. När man sen kommit ifatt ens avkomma så nuddar man inte, som annars är kotym i liknande lekar, utan man tar ett fast grepp om ena överarmen och helst, beroende på barnets vikt, lyfter bort densamma, och återgår till utgångsläget.

Detta upprepas ända till föräldrarna har vett till att få tyst på ungen.