En svag suck smög sig ut mellan hennes läppar. Svårmodig. Så
skulle nog en del kalla henne. Jag vill inte säga att hon alltid var sådan, men
det är klart att det var en egenskap hon hade. Det ska jag inte ljuga om.
Vid ett tillfälle sa hon: ”tavlor är som livet – inget att
hänga i julgranen” det hade hon fått från en serieruta på Twitter. Vi andra skrattade
åt den, men hon tog den på allvar.
”Tänk efter. Vad har jag uträttat i livet?”, brukade hon säga
när den där serien kom på tal.
Det var så svårt att svara på den frågan. Hon var mycket förtegen.
Jag hade fått olika indikationer på att hon levt ett ganska vilt liv i sin ungdom.
Inte vilt på det sättet att hon druckit eller varit kriminell, men att hon liksom
tog fler chanser då. Att hon levde livet.
”Alla var så nära, men jag var så långt borta”, tillade hon,
innan hon gick till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar