Ni känner till dem. Ni har kanske till och med hört några av dem. En del sjunger ensamma, andra i grupp. Jag uppskattar dem. För det mesta.
Ibland sitter de med ett gäng vänner och har trevligt.
"Kan ni inte spela en låt", undrar Roger P
"Njae", svarar Maria
"Kom igen, ni är ju superduktiga", tillägger E-type.
"Okej då", säger till slut Raymond.
Sen tar någon fram en gitarr som Lasse W har lämnat kvar bakom en soffa, och Maria drar ett ackord. Raymond skrattar till och Maria frågar: "Eller?". Raymond replikerar: "Okej då". Hon tar ett till. Raymond nickar och så de drar igång.
Är det inte alltid såhär? Ett intimt utväxlande av tonarter och moll-ackord. Som förhoppningsvis går över huvudet på oss som lyssnar. Fast. Det är väl ganska charmigt också.
Ibland sitter de med ett gäng vänner och har trevligt.
"Kan ni inte spela en låt", undrar Roger P
"Njae", svarar Maria
"Kom igen, ni är ju superduktiga", tillägger E-type.
"Okej då", säger till slut Raymond.
Sen tar någon fram en gitarr som Lasse W har lämnat kvar bakom en soffa, och Maria drar ett ackord. Raymond skrattar till och Maria frågar: "Eller?". Raymond replikerar: "Okej då". Hon tar ett till. Raymond nickar och så de drar igång.
Är det inte alltid såhär? Ett intimt utväxlande av tonarter och moll-ackord. Som förhoppningsvis går över huvudet på oss som lyssnar. Fast. Det är väl ganska charmigt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar