Slav under mammon

I flera månader har jag brottats med tankarna om vilken mobil jag ska köpa. Länge har jag funderat på iPhone 4.
Detta är den absolut bästa telefonen på marknaden. Den har en så högupplöst skärm att det mänskliga ögat inte kan urskilja pixlarna. Den har en touch-skärm som människan sällan skådat. Teknikens motsvarighet till Guds design på det mänskliga ögat. Gud är dock fortfarande överlägsen och kommer alltid vara det. Hur som helst.

Begäret efter det nyaste har plågat och förlett mig. När jag kikat på andra mobiler har jag tänkt: "Men iPhone 4 är bättre".
Priset är inte billigt. 499 kronor i månaden i 24 månader får man ge för en sådan, och slutsumman landar på 11976 kronor.
Jag har tänkt: "Telefonen kostar bara 199:- och så får jag ringa för 300:-"
Jag har pratat bort mig själv. Jag lyckades nästan. Jag stod i bokningskö, jag kände på den i affärer, och var säker på att om en månad, då ska jag ha den.

Men.
Förnuftet har kommit ikapp. Jag vill fortfarande ha den, men allt är ett jagande efter vind, för att citera Predikaren.
Jag har gjort såhär istället: Jag köper den sämsta iPhonen som finns. iPhone 3GS 8gb. Jag sparar 5520:-.
Jag har inte den bästa upplösningen, men en bra upplösning. Jag har inte den snabbaste telefonen, men en snabb telefon. Jag har inte den snyggaste telefonen, men en snygg telefon.
Den är beställd så nu jag kan inte ångra mig. Jag skriver detta för att i framtiden när jag slår mig själv för att jag inte köpte iPhone 4 ska kunna förklara för mig själv hur jag tänke.

Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.
Allt är förgängligt!
                                                       Predikaren 12:8