Anledning:
Under min tid som ordförande i väggaskolans elevrådsstyrelse har vi jobbat med att få organisationen "Ungdom mot rasism" till skolan. Som en del i det kommande skolvalet (och det riktiga valet).
Vi har även haft politiska debatter, där alla partier som sitter i Karlshamns kommunfullmäktige kom och debatterade. Även SD och KPMLR.
Ärligt talat blir jag förvånad att man i dessa dagar kan kalla sig för Kommunist. Efter allt som kommunismen har orsakat världen.
Jag gick därför in på deras hemsida och läste lite. Under fliken "Våra viktigaste frågor" är den första punkten: "För demokrati - mot marknadsdiktatur"
Jag ställer mig frågan: Sen när blev marknadsekonomi förknippat med diktatur? Hur många av de länder som har marknadsekonomi är diktaturer? Jag är ganska säker på att en majoritet är länder med (en) demokratisk(t) framröstad(e) ledare.
Det står inte vilken sorts ekonomi de vill ha, men jag antar att det är planekonomi de anser vara den bästa. Och om det är så, när blev det demokratiskt att låta staten bestämma vad som ska tillverkas och säljas?
De förklarar längre ner på sidan hur demokratiskt lagda de är:
"Vi är för obegränsad åsikts-, yttrande-, tryck-, press-, strejk-, mötes-, demonstrations-, religions- och föreningsrätt."När en osäker student sitter på ett internetcafé i Lund och läser om kommunism och sedan disskuterar det med likasinnade vänner känns det ju otroligt bra. Men är det sant?
Vad jag vet så censurerade Stalin lite grann i 1940-talets sovjet. Och jag har för mig att man inte riktigt fick tycka som man ville heller. Eller tro på vad man ville. Eller starta vilka föreningar man ville. Eller trycka vilka tidsskrifter som man ville.
Men om man likriktar ett folk så att alla tycker som staten, så stämmer ju detta. Då vill ju alla tycka som staten. Och då vill ju alla tro att Stalin är den ofelbare ledaren. Och du vill ju alla starta små "Stalin-föreningar". Och då vill ju alla trycka kommunistisk propaganda i sina Gutenbergs-liknande tryckpressar i källaren.
Kommunisten Sven Wollter skriver i en krönika på hemsidan:
Men framför allt är jag kommunist av känslomässiga skäl. Jag känner det i magen, i huden. Jag blir spyfärdig när jag upplever lögnerna och sveken från dem som tycks ha gjort till livsuppgift att framför allt annat bevara sin egen makt, sin egen plats i toppen. Men samtidigt tycker jag oändligt synd om dem när jag känner de iskalla vindarna mot min hud, när de strömmar mot mig från bonusmogulernas lufttunna salar, bombar-barbarernas uniformsstinna tempel, från alla dessa skojare och brottslingar som styr världens öden.Jag kan hålla med honom till viss del. Vi blir väl alla spyfärdiga när vi hör att volvochefen Leif Johansson får 12,3 miljoner i grundlön samma år som Volvo gick förlust med 14,7 miljarder. Och att han får ca en miljon i bonus samma år. Och 600 000 kronor i bil- och bostadsförmån samt pensionspremier på 4,9 miljoner kronor.
Om man läser om detta i tidningen och sedan läser om ett parti som är emot detta, blir man då inte sugen på att gå med? Kanske. Men är det sant?
Vad tror ni?
Men varför chansa på ett parti med så brokigt förflutet när man kan rösta på ett parti som Kristdemokraterna, som faktiskt gjort något? Kristdemokraten och finansmarknadsministern Mats Odell krävde i år ett stopp för bonusar i rörlig lön i bolag som är statligt ägda.
Det är ju alltid något.
Jag tänker så här:
SvaraRaderaAngående att kommunismen har orsakat världen så mycket. Med samma argumentation kan man säga t ex. "Ärligt talat blir jag förvånad att man i dessa dagar kan kalla sig för religiös. Efter allt som religion har orsakat världen."
Detta är ett argument som jag har hört ganska ofta - och det vanliga motargumentet brukar vara att personer med mycket makt missbrukar (i detta fall) religion för att göra det de vill (korståg, häxbränningar, inkvisitionen, osv). Om man vill vara konsekvent borde man därför (om möjligt) använda samma metod mot/för kommunism. Då ser man att det ofta har varit så att kommunistiska/socialistiska länder så småningom har blivit diktaturer där olika otäcka saker har hänt (ex. Gulaglägren i Sovjet). Betyder detta att kommunism är dåligt? Ja, om vi använder samma argumentation som ovan gör det det. Om vi däremot säger att en ledare (Stalin, Mao, Hoxha) har missbrukat sin makt och använt kommunismen för att göra saker som inte stämmer överrens med kommunismen, kan vi då rentvå kommunismen helt och säga att eftersom dess grundtanke är god, och endast har missbrukats till dåliga saker, är komminism något bra?
Dessutom - vad har kommunism orsakat världen? Om du tänker på de sibiriska fånglägren och liknande så är det helt klart att detta har orsakat mycket lidande. Har kommunismen (jag tar Sovjet i det här fallet) bara orsakat dåliga saker? Under kalla kriget verkade det i alla fall så i alla propagandafilmer/-tidningar som trycktes i USA. Under det kalla kriget satsades oerhört mycket på exempelvis vetenskap i Sovjet. Jag tror inte att vi hade haft all kunskap vi har idag om det inte hade varit för Sovjet under det kalla kriget.
Med marknadsdiktatur antar jag att de menar ett land där marknaden styr allt/det mesta. Typexemplet antar jag är USA. Alltså: Företag (marknaden) bestämmer pris på en vara. Konsumenten vill ha varan oavsett vad den kostar = De rika har råd. Kommunism: Staten sätter pris och löner = den som vill ha varan har råd. Exempel som illustrerar ett problem:
USA: Jag äger en stadsjeep, en sportbil och en motorbåt. Självklart måste jag ha bensin till dessa. Jag kör till macken och tankar billigt då det är låga eller inga skatter på besinen. "Folk måste ju ha råd att tanka sina stadsjeepar" säger kongressen/senaten. Var kommer oljan ifrån? Jag behöver inte bry mig, så länge jag har tillgång till den. Det visar sig dock att den måste borras upp från havsbottnen av det multinationella företaget BP. Det blir en läcka, och den största naturkatastrofen i USA är ett faktum. Nu är det så klart sjukt synd om alla djur som dör i den Mexikanska golfen, och därför skickar jag lite pengar till nån organisation som ska rädda dessa. Sedan kör jag och tankar.
Sovjet: Jag äger en Lada, årsmodell -76. Jag kör och tankar den, något dyrare än i USA, då bensinen här är lite tyngre beskattad. Detta leder till att jag måste begränsa mitt körande. Detta då min lön från det statligt ägda stålverket inte är särskilt hög. Men jag har i alla fall jobb. Jag vet inte varifrån oljan kommer, men behöver inte bry mig då staten ser till att det finns en tillräcklig ranson bensin för att ta mig dit jag behöver.
Alltså, min poäng är: i ett kapitalistiskt land får du tycka, tro och göra det du vill, för att du måste göra det. I ett kommunistiskt land behöver du inte göra det, men du ska få göra det. Att kommunismen sedan missbrukats grovt är såklart tragiskt och visar kanske att trots att grundtanken är god i vissa avseenden, fungerar den inte i praktiken.
Sedan är det klart att man blir intresserad av att rösta på det parti som är emot det hemska som står i tidningen. Detta tror jag dock är väldigt subjektivt, vilket förhoppningsvis i slutändan leder till att man röstar på det parti som står för ens egna åsikter i många frågor. Oavsett vilket block det tillhör, vilka "man alltid har röstat på", om man tillhör en arbetarfamilj etc.
Har KPML(r) ett brokigt förflutet? Spelar det någon roll?
Jag måste hålla med Herr P i mycket av det han skriver, vet inte om jag behöver lägga till så mycket mer. Det jag reagerade på var bara detta;
SvaraRadera"Ärligt talat blir jag förvånad att man i dessa dagar kan kalla sig för Kommunist. Efter allt som kommunismen har orsakat världen."
Det är även ett typiskt argument folk använder som en anledning att inte vara kristen. Och det håller inte...
Tack för era kommentarer. Har snackat med Herr P utanför bloggen, därför har jag inte skrivit nåt här. Det vi kom fram till (kort sagt) är att man kan inte säga att kommunism är fel, eller att kommunism är rätt. Det finns så otroligt många aspekter att ta med, så att försöka få med alla i ett blogginlägg är omöjligt. Som ni uppmärksamma läsare kanske sett så har jag skrivit dels detta (som generellt är emot kommunism) och dels andra inlägg där jag har sagt att om kommunismen fungerar, så vill jag kalla mig kommunism. Varför är jag en sån hycklare?
SvaraRaderaFör jag vet inte säkert var jag står i frågan. Jag tycker att alla ska ha samma förhållande i livet, tex. Jag föraktar de människor som sitter på höga ställningar i kapitalistiska företag, och som ger varandra bonusar på ex antal miljoner kr. Men borde jag förakta dem? De är också mina medmänniskor. Jag borde älska dem. Och likaså borde jag älska alla mina medmänniskor.
En fråga:
Har det vuxit fram en ny kommunism? En kommunism som man bör följa?
Nu ser jag att folk har kommenterat. Tryckte på fel inlägg innan och såg noll kommentarer. Men jag publicerar mitt ändå, och varnar för risken att jag kan ha upprepat något som Herr P har sagt. :)
SvaraRadera"Det står inte vilken sorts ekonomi de vill ha, men jag antar att det är planekonomi de anser vara den bästa. Och om det är så, när blev det demokratiskt att låta staten bestämma vad som ska tillverkas och säljas?"
Angående din fråga om när det blev demokratiskt att låta staten bestämma: Grejen med kommunismen, som jag förstår det, är att staten är alla individer inom staten - dvs, du, jag och alla vi känner (åtminstone alla medborgare). Vi ska gemensamt komma fram till hur samt vad vi ska göra och ALLA ska få vara med. Alla får vara med = demokrati (i praktiken innebär detta folkvalda politiker som får representera folket, av smidighetsskäl). Så på samma sätt som liberalerna tycker att var och en ska få vad de vill ha, så tycker kommunisterna det med - bara genom en annan strukturell form, dvs formen av demokratiska möten där majoriteten röstar fram beslut (just för att ingen ska riskera att hamna mellan stolarna). Rent praktiskt blir följden en massa byråkrati, långsamma processer och problem med att de folkvalda inte till hundra procent representerar folkets vilja. Dessutom kommer detta majoritetsbeslut tyvärr inte att tillfredsställa allas behov, som man önskar i ideologin, utan bara majoritetens behov. Det jag vill få fram, som nästan INGEN (!) särskilt i kristna kretsar, tycks erkänna är att kommunismens tanke ÄR GOD. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt att påstå att den grundar sig i kristna värderingar - ta hand om den minsta och svagaste och lämna ingen utanför. Jag tycker mig känna igen Jesu ord. I ljuset av detta tycker jag mig utan besvär också kunna förstå varför människor kallar sig kommunister idag (som svar på en av dina frågor i inlägget). Jag kallar mig kristen - trots korstågen! En tarvlig liknelse kan tyckas, men för mig är det precis samma sak. Vi har båda parter en ideologi, en värdegrund som på många sätt är ouppnåelig och på grund av mänsklig svaghet har både kommunismen och kristendomens ansikte släpats i smutsen. Vi kristna borde känna igen oss i kommunisternas strävan istället för att klanka ner på att "ni lyckades ju inte genomföra det i praktiken, ni står inte för det ni säger" och inse att det är precis det vi själva gör varenda dag - misslyckas med våra pretantioner att följa Jesus och undvika att falla för vår mänskliga natur (och därmed synda).
Hehe, detta ovan grundar sig i att jag ALDRIG någonsin har förstått kristna som vänder sig mot kommunismen och människor som kallar sig kommunister. Vi är samma skrot och korn med samma längtan efter frihet och rättvisa och vi brister båda i att lyckas vara fullkomliga. Vi har en Gud, det har inte dom - men jag skulle påstå att vi delar samma omsorg om de svaga och utsatta.
Fantastiskt. Tack för dina åsikter! Sara, jag håller med dig i mycket! Som du ser i min förra kommentar, så har jag inte varit konsekvent i mina inlägg. (för/emot kommunism)
SvaraRaderaNu tänker jag såhär: (Om man bortser från nutida icke fungerande kommuniststyrda länder)
Jag vill inte säga något ont om kommunister, jag vill inte säga att de har fel osv.
Jag tycker grundtanken är fin! Jag ser också kristna paraleller med att hjälpa de svaga, osv.
Däremot är jag ännu inte så övertygad att jag vågar ta den risken att lämna över ett land till kommunister.
Förstår ni?
Det låter mycket bra, men tänk om det går som det alltid har gjort?
Religion var förbjuden i Kina fram till 1976, och efter det får man bara vara kristen om man tillhör den statligt styrda Tre själv-kyrkan.
Faktum är att de flesta kristna väljer att inte vara med i den, utan istället starta olagliga församlingar.
Jag är så rädd för att även denna kommunism kommer att förändras till ett osunt alternativ.
Men jag erkänner gladeligen att tanken är god!
Jag känner på mig att jag missat en hel del, men vi kör såhär så länge:)