tisdag 30 mars 2010

Diffust.

Man hade ju hoppats på lite bättre,
var den enda kommentarer jag hade hört honom säga. Han hade inte funnits i mitt liv tidigare, utan detta var första gången jag träffade honom. Jag hade precis visat mitt betyg för henne, och hon satt fortfarande med det i händerna när han rusade in. Han knackade inte. Han ville veta vad det var hon tittade på så han tog det från henne. Jag vet inte om hon försökte hindra honom. Det var lite diffust, men dock en påtaglig känsla mellan dem. De fick sagt mycket under de sekunder han öppnade dörren och gick mot henne. Jag vet inte vad som sades, jag talade inte deras språk...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar