Demokratin talar, och mitt hår förblir kort. Det känns som om jag kommer gå och klippa mig snart. Väldigt snart.
Nåväl, nytt inlägg är på gång, och det innehållet lite tankar jag fick när jag gick på Bokia i Karlshamn.
Boktitlar är spännande ibland.. Oftast består boktitlarna av ett ord, inte sällan en beskrivning på en person. Exempel på detta är Thomas Bodströms deckare "Rymmaren" och "Idealisten".
Andra exempel är: "Geniet", "Infiltratören", "Räven", "Dubbelgångaren", "Nattvandraren", "Sjöjungfrun", "Snömannen" osv.
En annan kategori är de titlar som börjar på ett personliga pronomen, singular, nominativ eller ackusativ i tredje person, det vill säga "den" och fortsätter med ett adjektiv, till exempel "samvetslöse", eller en förklaring på någon eller något som händer. (Alla ni lingvister (eller lingvistiker?) som läser min blogg får gärna rätta alla mina fel, och tala om vilken ordklass osv. "samvetslöse" hör till. )
Som exempel har vi då "Den Samvetslöse", "Den mörka ängeln", "Den hand som skälver", "Den sista vintern", "Det lömska nästet" etc.'
Någon kontenta till detta har jag nog inte. Jag har heller ingen förklaring till att jag skrev det mer än att jag tycker det är lite komiskt. Att man alltid försöker bygga upp en form av mystik kring boken, som om man vill väva ihop de långa orden med läsaren till ett outgrundligt och gåtfullt litterärt behagligt täcke innan denne ens öppnat boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar