De är restaurangens kungar.

Samma tid, samma plats och samma bord. Varje dag i fem år har grannarna Karl-Axel Roos och Nisse Persson ätit lunch ihop på restaurang Blåregn. Och de har inga planer på att byta matställe.

Exakt klockan tio i ett öppnas dörren till restaurang Blåregn av två grånande herrar. Först går den gamle bagaren, 80-årige Karl-Axel Roos. Sedan kommer 70-årige Nisse Persson.
– Hejhej. Hallå, hej.De nickar och hälsar mot restauranggästerna, stapplar sig förbi salladen, fisken och kålpuddingen, mot favoritbordet där de hänger av sig.

Ovanligt lugnt
Karl-Axel tar stolen intill fönstret och lutar kryckan mot väggen. Nisse slår sig ner mittemot och hänger sin mörkblå keps på en ljusstake.
– Här är ovanligt lugnt idag, konstaterar Karl-Axel medan han ser sig omkring. De visste väl att jag skulle komma.
Han flinar mot Nisse. Nisse flinar tillbaka och går för att hämta sallad. Karl-Axel följer efter.
De sätter ner salladstallrikarna på bordet, makar på skylten ”reserverat 12.50” och hugger in på morötterna.
Karl-Axel har så fullt upp med att prata att han fortfarande har sallad kvar när Nisse sätter undan salladstallriken och smuttar på löksoppan.
– Tidigare åt jag på Altona, men när de höll uppe ett tag gick jag hit. Sedan har jag stannat här. Först var vi fyra som åt här, men en dog och den andra hittade ett fruntimmer och försvann. Nu är det bara Nisse och jag kvar, säger Karl-Axel.

Kompisar på äldre dar
Karl-Axel och Nisse har bott i Sölvesborg i nästan hela sina liv. Men det är först på äldre dar som de har lärt känna varandra. De är grannar och en dag när Karl-Axel var på väg till Blåregn följde Nisse med. Sedan dess är de stamgäster på restaurangen.
Vad pratar ni om?
– Födslar och dödslar och idrott, säger Karl-Axel.
Karl-Axel startade bordtennisklubben i Sölvesborg och Nisse spelade mycket fotboll när han var yngre.

Surströmming bäst
Plötsligt slår ett glas i golvet och samtalen runt borden avstannar.
– Vad gör du Dennis, frågar Karl-Axel restaurangägaren Dennis Ekstrand.
– Jobbar, jag spillde bara lite, svarar Dennis.
– Karl-Axel sköter allt här. Han hojtar om gurkan är slut, säger Dennis.
Vilken är er favoriträtt?
– Surströmming, men det vill de inte göra, då förlorar de folk. Allting är gott här, men i fredags var det schnitzel. Jag vågar inte säga hur många jag åt, säger Karl-Axel.
– Kotlett är bäst, säger Nisse.
Och på tal om kotlett.
– Hörde ni om grisarna igår? Jag vågar ju knappt äta julskinkan, säger Karl-Axel.
Efter varsitt lass fisk och kålpudding är det dags för kaffe och kakor. Och klockan halv tre lämnar de bordet. Då går Nisse vidare till sina kompisar i b-laget, som Karl-Axel kallar dem, och Karl- Axel går hem till en annan Nisse. Sin katt.


http://sydostran.se/index.81054---1.html