Gästbloggarens namn: Elin Maria Nilsson
Gästbloggarens ålder: 21 år
Familj: Mamma Maria, pappa Nils-Otto, lillebror Axel, lillasyster Stina och fästman Christian
Sysselsättning: Au pair i Paris
Intressen: pyssla, läsa, Bibeln, träffa kompisar, Christian, organisera, tvätta
Jag tycker om: Jesus, Trolles Trafikskola, the British accent, franska, barn, vänner och familj
Jag tycker mindre om: att köra bil, att dammsuga, att damma, stress, att kolla på nyheterna
Favoritfilm: Kejsarens nya stil, Stardust, Trassel och Disney i allmänhet
Favoriträtt: falukorv i mjölk
Favoritämne i skolan: kemi, matte, franska, biologi, engelska, svenska; allt utom fysik A och B.
Förebilder: Jesus, min mamma
Jag tillhör de personer som av naturliga skäl surfar in på denna blogg i princip varje dag. Jag gör
det i förhoppning om att det skulle kunna ha kommit ett nytt roligt blogginlägg. (Andra personer
tillhörande den här gruppen är till exempel min mamma. Hon gör det dock även av lite mer
underrättelsetjänstliga skäl…) Varje gång Christian inte har uppdaterat känner jag ett litet styng av
dåligt samvete. Jag har nämligen lovat att presentera mig själv här. Men att skriva blogginlägg till
andra är lite som att svara på brev eller långa mail. Det blir inte av. I alla fall inte inom rimlig tid.
Christian säger att det är lugnt. Han påstår att det är okej att jag inte har skrivit det här inlägget. Jag
håller inte med honom. Men så är jag heller inte lika snäll mot mig själv som han är.
Vem är jag då egentligen? Alla vet vi att man är sina släktingars släkting. Om någon haft några
tvivel om mina anor så kan jag lugna ner er. Jag är nämligen dotter till Maria och Nils-Otto Nilsson,
dotterdotter till Maja och Lars Henningsson, systerbarnbarn till Olle L Nilsson (bland andra),
sonsondotterdotter till Henning Pålsson (the famous predikant), sondotter till Ingrid och Per-Olof
Nilsson, brorsdotter (genom hans fru) till Anders Jönsson, pojkvänssyster till Malin Ekström, excombo
till Maria Gunnarsson/Unosson samt fästmö till Christian Jönsson.
Nog kan jag svänga mig med famösa namn alltid. Jag höll dock på att glömma det viktigaste, det enda
som egentligen spelar någon roll när det kommer till kritan: syster till Jesus, barn till Gud. För hur
roligt det än är med släktförhållanden så är det ändå i Gud vi har vår identitet. Och hur många kända
predikanter jag än har i släkten så är det ändå bara Jesu blod som kan rädda mig. (Det visste många
av er redan, men jag själv behövde bli påmind om det.)
För er som vill placera mig rent geografiskt ligger mitt föräldrahem för närvarande i vackra Snärshult
(sök på ”Snåkered” om ni vill hitta det på Google maps…). Tyvärr har jag har blivit så stor att det
gula huset på backen numera bara är en mellanlandningsplats när jag för tillfället inte har någon
annanstans att bo. I två år har jag residerat på Solhemsstigen 4 i Göteborg, ett år för att gå bibelskola
och ett år för att plugga franska och bibelhebreiska. Sedan 5 månader tillbaka lever jag livet i
Paris, passar barn, pluggar franska och längtar hem till Sverige. I juli kommer jag för kanske sista
gången i mitt liv dumpa allt mitt pick och pack hos mamma och pappa för en tid, innan jag inom
en förhoppningsvis inte alltför lång framtid blir hemmahörande i Sonnarp (om Herren vill och vi får
leva).
Christian kommer alltså att få en fin framtid.
Min kommer att bli bättre.